Att växa upp i ett familjehem – ur ett biologiskt barns perspektiv
När en familj öppnar sitt hem för placerade barn påverkas alla som bor där. Livia växte upp som biologiskt barn i en familj som tog emot placerade barn och delar här sitt perspektiv – något som sällan får ta plats i samtalet om familjehem.
Under sin uppväxt har hon delat vardag, relationer och ansvar med många olika syskon. Erfarenheterna har gett henne mycket tillbaka. Barnen som bott i familjen har ofta uttryckt att hon betytt mycket för dem, något som varit minst lika betydelsefullt för henne själv. Mötena och vardagen tillsammans har varit formande och gett en djup förståelse för vad det innebär att öppna sitt hem, samt för den betydelse trygga sammanhang och långsiktiga relationer kan få – även långt efter att en placering avslutats.
“Att växa upp som biologiskt barn i ett familjehem har format mig och påverkat mina val. Att själv bli familjehem är en dröm för mig i framtiden.”
Redan tidigt växte också tankar om framtiden fram. För Livia har det länge varit självklart att hon själv skulle kunna ta samma steg. Trots att hon sett att uppdraget kan innebära både utmaningar och motgångar beskriver hon familjehemsvården som något som ger mycket tillbaka. Att själv bli familjehem är en dröm som hon bär med sig.
Hur går det till att bli familjehem?