Berättelser från familjehem

Hur känns det egentligen att vara familjehem – i vardagen, över tid, för hela familjen? Här delar familjer med sig av sina erfarenheter. Olika historier, men med något gemensamt: att det går att göra verklig skillnad, utan att vara perfekt.

Hur är det egentligen att vara familjehem – eller att växa upp i ett?

Här berättar Torgny, som har varit familjehem i 15 år, och Livia, som är biologiskt barn i ett familjehem och en dag drömmer om att bli familjehem själv.

Två perspektiv, samma erfarenhet: att öppna sitt hem gör skillnad – för barnen, och för en själv.

Livia, 25 år – biologiskt barn i familjehem

Livia växte upp i ett familjehem, inte som placerat barn utan som biologisk dotter till familjehemmsföräldrarna. I dag är hon 25 år och ser tillbaka på en uppväxt som format henne på sätt hon inte alltid kunde förutse.

– Varje barn kommer jag ihåg som har varit hos oss, säger hon.

Det har inte alltid varit enkelt. Men det som stannat kvar är något större än svårigheterna – en känsla av att ha fått vara del av något som verkligen spelar roll. Livias val att läsa till socionom är inte en slump.

– Även om barnen säger att jag betyder mycket för dem, så betyder de oerhört mycket för mig också. De har format mig till den jag är.

I dag vet Livia redan vad hon vill göra när hon är redo.

– Det kan vara motgångar och jobbigt, men det ger så himla mycket. Att bli familjehem är en dröm för framtiden.

Torgny Hansson, Oskarshamn – familjehem i 15 år

Torgny Hansson från Oskarshamn har varit familjehem i ungefär 15 år. Under den tiden har han och hans familj tagit emot ett tiotal ungdomar – och lärt sig lika mycket av dem som de gett tillbaka.

– Det bästa med att vara familjehem är att se barn komma framåt och utvecklas. Men vi utvecklas också, säger han.

Bland de ungdomar som bott hos familjen Hansson finns berättelser som stannar kvar. En av dem kom i sjuan – hade inte gått i skolan på ett år, hade blivit förflyttad runt och hade liten erfarenhet av stabilitet.
– Den sista flickan vi hade kom till oss i sjuan och gick ut nian med stipendium, berättar Torgny. Det är väldigt roligt och uppmuntrande att se sådana framgångssagor.

På frågan om vad som krävs för att vara ett bra familjehem är Torgny tydlig.
– Det viktigaste är trygghet – att kunna stötta och finnas till. Det är många barn som inte har den tryggheten.
Viljan och familjehemskonsulenternas stöd har betytt mycket längs vägen, berättar han. Och till den som funderar på att ta steget har han ett enkelt råd:
– Var dig själv. Se hur det går framåt för barnen och hur de utvecklar sig. Det värmer i hjärtat.

Läs mer om att bli familjehem

Bli familjehem

Vill du göra skillnad för ett barn eller en ungdom som behöver trygghet, stabilitet och omtanke? Som familjehem hos Viljan öppnar du ditt hem för ett barn som av olika skäl inte kan bo hemma. Du blir en viktig vuxen i barnets vardag – och hos oss får du stöd, handledning och utbildning längs vägen.

Ett yngre barn rider på ryggen på ett äldre barn, på en äng i solnedgången, skratt och lycka i sensommarens ljus

Hur går det till att bli familjehem?

Genom att bli familjehem, jourhem eller behandlingsfamilj kan du göra skillnad i ett eller flera barns liv. Här kan du läsa om hur processen går till, steg för steg.

Två barn och en vuxen borstar tänderna tillsammans i badrummet

Vem kan bli familjehem eller jourhem?

Du behöver inte ha ett perfekt hem – men du behöver ha tid, engagemang och hjärtat på rätt ställe. Hos Viljan välkomnar vi olika familjekonstellationer och gör alltid en individuell bedömning av varje familjs förutsättningar.