Berättelser från familjehem

– Det bästa med att vara familjehem är att se barn komma framåt och utvecklas. Men vi utvecklas också, säger han.

Bland de ungdomar som bott hos familjen Hansson finns berättelser som stannar kvar. En av dem kom i sjuan – hade inte gått i skolan på ett år, hade blivit förflyttad runt och hade liten erfarenhet av stabilitet.
– Den sista flickan vi hade kom till oss i sjuan och gick ut nian med stipendium, berättar Torgny. Det är väldigt roligt och uppmuntrande att se sådana framgångssagor.

På frågan om vad som krävs för att vara ett bra familjehem är Torgny tydlig.
– Det viktigaste är trygghet – att kunna stötta och finnas till. Det är många barn som inte har den tryggheten.
Viljan och familjehemskonsulenternas stöd har betytt mycket längs vägen, berättar han. Och till den som funderar på att ta steget har han ett enkelt råd:
– Var dig själv. Se hur det går framåt för barnen och hur de utvecklar sig. Det värmer i hjärtat.

– Varje barn kommer jag ihåg som har varit hos oss, säger hon.

Det har inte alltid varit enkelt. Men det som stannat kvar är något större än svårigheterna – en känsla av att ha fått vara del av något som verkligen spelar roll. Livias val att läsa till socionom är inte en slump.

– Även om barnen säger att jag betyder mycket för dem, så betyder de oerhört mycket för mig också. De har format mig till den jag är.

I dag vet Livia redan vad hon vill göra när hon är redo.

– Det kan vara motgångar och jobbigt, men det ger så himla mycket. Att bli familjehem är en dröm för framtiden.